Bussarna här i Hawaii och speciellt här på Maui är inte riktigt som hemma, de får en att nästan sakna Västtrafik (en känsla som antagligen kommer gå över första dagen hemma igen). Ska man ta sig runt här, speciellt om man släpar på en stor resväska, är det alltså bil som gäller, vilket vi inte har någon.. Så för att ta oss från vandrarhemmet till staden Haiku, där vi ska bo nu, fick vi kliva ur comfort zonen igen för att försöka lifta.
Vi var ganska kassa i början, mest för att det kändes såååå pinsamt! Det var iprincip bara skrattanfall och små halvhjärtade försök att få någon att stanna. Till sist fick vi iallafall upp tummen och precis som alla sagt var det inte svårt för två blonda tjejer att få skjuts. Det tog inte lång tid innan en schysst kille stannade och körde oss till Paia, ungefär halvvägs till Haiku. Väl där, med styrkt hitch hike-självförtroende, tog det oss bara några minuter innan vi lyckats haffa nästa bil och han var vänlig nog att köra oss ända till dörren!!
Så nu är vi hos en man som heter Doug. Han bor lite utanför staden Haiku i ett jättestort hus med två katter, en hund, några getter och en hel hop typ hyresgäster/inneboenden. Vi har fått varsin soffa i vardagsrummet, som vi även delar med ett tyskt par som också kör couchsurfing.
Doug verkar vara aningen mystisk och pratar mest om sin ryska fästmö som han försöker få hit till USA och om sitt skattefusk, men han är trevlig och vi har tak över huvudet för resten av våra dagar här på Maui.
Nu ska vi försöka sova. Är helt slut efter denna äventyrsdag så det ska nog inte bli svårt, trots ljudet av alla cikador i djungeln bakom huset.
