LA's tröttaste brudar
Mornarna på måndagar och onsdagar ser alltid likadana ut. Går upp sju, på med träningskläderna, möter Amanda i vardagsrummet och så går vi ner till bussen kvart över under total tystnad, inte ens ett God morgon.. Eventuellt kan det bli några suckar och ett Gud vad kallt det är eller Jag vill bara sova medans vi går från bussen ner till stranden (vi är så trevliga så..)
Sedan är vi helt värdelösa i början av volleybollen innan kroppen vaknat och man fått gruset ur ögonen, men efter ett tag tar det sig. Och när den där timman och 20min är slut brukar vi vara riktigt pigga, det vill säga tills vi kommer hem. Då blir det att fylla den tomma magen med gröt innan vi båda två somnar i soffan!
Idag var det precis en sådan onsdag och idag var det inte bara jag och Amanda som tog en middagslur; Camilla och Malin var minst lika trötta och jag tror att vi nu kan klassa oss som de tröttaste brudarna i hela Los Angeles! Slå det!
Har fått min första lilla idrottsskada idag också (bortsett från skrapsår, de räknas inte). Men hör och häpna, det var inte mina fötter som råkade illa ut denna gången, istället sitter jag med en svullen, blåskiftande och tejpad tumme. Go beach volleyboll!!
Kan i alla fall vara nöjd med att vi hade den bästa träningen ever i morse; det gick hur bra som helst och jag fick massa beröm från Coach herself, så jag märkte inte ens att tummen var öm och blå förrän lektionen var slut!
Glass hjälper mot allt, även stukade tummar
Snark
-M
-M